Det allmänna villkoret för arbetslöshetsersättning är det som i det gamla regelverket kallades Grundvillkoret. Det är oförändrat: För att få ersättning ska den arbetslösa ha fyllt 20 år men inte 67 år och:
vara arbetsför och oförhindrad att ta arbete som avser minst tre timmar per arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan,
vara anmäld på Arbetsförmedlingen (den offentliga),
även i övrigt stå till arbetsmarknadens förfogande.
Att stå till arbetsmarknadens förfogande innebär att den arbetslösa aktivt måste söka och ta erbjudna arbeten. Som ett stöd i matchningsarbetet ska en individuell handlingsplan tas fram. Alla arbetssökande ska lämna in en aktivitetsrapport varje månad och i den bland annat redovisa sökta arbeten.
För att fastställa om den arbetslösa uppfyllt det inkomstvillkor som gäller i den nya försäkringen tillämpas regler om ramtid kompletterad med regler om överhoppningsbar tid. Motsvarande gjordes i den gamla arbetslöshetsförsäkringen, men där handlade det om att uppfylla ett arbetsvillkor.
Ramtiden är 12 månader bakåt från det att man blev arbetslös. Dessa 12 månader är den tidsperiod som a-kassan använder för att avgöra om man uppfyller villkoren för ersättning. I den nya försäkringen handlar det om inkomstvillkoret (i den gamla var det arbetsvillkoret, det vill säga ett visst antal arbetade timmar).
Överhoppningsbar tid är månader som till övervägande del innehåller dagar med till exempel sjukpenning eller föräldrapenning. Sådana månader får a-kassan bortse från om den arbetslösa under den månaden inte haft den minsta inkomst av förvärvsarbete per månad som krävs för att uppfylla ett inkomstvillkor. Denna överhoppning gör att ramtiden så att säga skjuts bakåt tills man får ihop 12 månader.
Den högsta ersättningsgrundande inkomsten (”taket”) är 34 000 kronor i månaden, alltså 408 000 kronor per år. Man kan inte få ersättning för inkomster över detta tak. För att fastställa den lägsta inkomst som en arbetslös ska ha haft under ramtiden för att ha rätt till ersättning, tillämpas det nya inkomstvillkoret.
Huvudregeln i det nya inkomstvillkoret bygger på att den arbetslösa:
har haft en sammanlagd inkomst på minst 120 000 kronor inom ramtiden på 12 månader
och dessutom
under denna ramtid haft en inkomst på minst 11 000 kronor i månaden under minst 4 sammanhängande månader.
Den ersättningsgrundande månadsinkomsten är ramtidens sammanlagda inkomst enligt ovan dividerad med 12.
För den som inte uppfyller det ordinarie inkomstvillkorets båda punkter under ramtiden, är det möjligt att använda ett alternativvillkor, som är att den arbetslösa
har under ramtiden tjänat minst 11 000 kr/mån under minst 4 sammanhängande månader.
Den ersättningsgrundande månadsinkomsten enligt alternativvillkoret är dessa 4 månaders sammanlagda inkomst dividerad med 12.
Inkomst är detsamma som förvärvsinkomst. Dessutom räknas även till exempel avgångsvederlag, ekonomiskt skadestånd, statlig ersättning för arbete i etableringsjobb samt vissa typer av utlandsarbete som inte är socialavgiftspliktiga i en annan stat.
Jämställda med förvärvsinkomster är ett antal skattepliktiga och pensionsgrundande inkomster. Exempel: graviditetspenning, föräldrapenning, sjukpenning, rehabiliteringspenning, smittbärarpenning, närståendepenning samt ersättning enligt sjuklönelagen (SjLL).
