Försäkringskassans arbetsförmågebedömning styr rätten till sjukpenning. Det finns fasta tidpunkter för när och hur Försäkringskassan ska göra denna prövning enligt kriterier som skiljer sig åt mellan tidpunkterna. Läs mer om detta på sidan om Prövning av arbetsförmågan vid Rehabilitering.
Observera att nyckelbegreppet ”normalt förekommande arbeten” – vilket betyder i princip hela arbetsmarknaden – sedan den 1 september 2022 gäller endast ”angiven yrkesgrupp som innehåller arbeten som är normalt förekommande”. Det är Försäkringskassan som anger vilken eller vilka yrkesgrupper som bedömningen ska ske mot i det enskilda fallet.
Under 2022 tillkom även en annorlunda uppsättning kriterier för bedömning av arbets- förmågan hos personer som uppnått den ålder då inkomstgrundad allmän pension tidigast kan tas ut (63 år under 2025).
Nedan följer en översikt över vad som händer vid rehabiliteringskedjans olika tidpunkter under 2025. Försäkringskassan utgår – när det gäller personer som inte fyllt 63 år – från följande frågor vid bedömningen:
Dag 15–90. Har den försäkrade förmåga att klara sitt vanliga arbete eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder? Om nekande svar, har den försäkrade rätt till sjukpenning.
Dag 91–180. Kan den försäkrade försörja sig efter att ha erbjudits omplacering till annat arbete hos arbetsgivaren? Om nekande svar, har den försäkrade rätt till sjukpenning.
Dag 181–365. Kan den försäkrade försörja sig genom förvärvsarbete i en sådan angiven yrkesgrupp som innehåller arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för henne eller honom? Denna prövning ska dock inte göras om övervägande skäl talar för att den försäkrade före dag 365 kan återgå till arbete hos arbetsgivaren. Prövningen ska inte heller göras om det finns särskilda skäl som grundas på att den försäkrade, innan hon eller han haft nedsatt arbetsförmåga i 550 dagar, kan förväntas återgå till arbete hos arbetsgivaren. Slutligen kan prövningen också skjutas upp om det kan anses oskäligt att pröva arbetsförmågan enligt huvudregeln.
Efter dag 365: Kan den försäkrade försörja sig själv genom förvärvsarbete i en sådan angiven yrkesgrupp som innehåller arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för henne eller honom? Denna prövning ska dock inte göras om det finns särskilda skäl som grundas på att den försäkrade, innan hon eller han haft nedsatt arbetsförmåga i 550 dagar, kan förväntas återgå till arbete hos arbetsgivaren. Prövningen ska inte heller göras om det kan anses oskäligt att pröva arbetsförmågan enligt huvudregeln.
Socialförsäkringsbalken, SFB, definierar sjukperiod som tid när en försäkrad i oavbruten följd lider av en sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel i förhållande till den försäkrades vanliga arbete eller egen verksamhet. Det är efter en dom i Högsta förvaltningsdomstolen också klarlagt att begreppet sjukperiod inte ska kopplas till om den försäkrade får sjukpenning eller inte. Det avgörande för bland annat sammanläggningen är om arbetsförmågan är nedsatt i oavbruten följd med minst en fjärdedel i förhållande till det vanliga arbetet.
Det spelar heller ingen roll vilka diagnoser som den försäkrade har haft för att sammanläggning ska bli aktuell. Alla dagar räknas som hela dagar.
Sammanläggningen av sjukperioder innebär att den försäkrade vid nyinsjuknande snabbt kan nå ett högre steg i ”rehabiliteringskedjan” än vad som motsvaras av antalet sjukdagar i den aktuella sjukperioden. Arbetsgivaren bör informera anställda om möjligheten att begära besked från Försäkringskassan om vilket steg i ”rehabiliteringskedjan” som är aktuellt i det nya sjukfallet. Denna information är viktig även för arbetsgivarens planering av arbetsanpassnings- och rehabiliteringsarbetet.
Dessa regler för arbetsförmågeprövningen gäller för försäkrade som uppnått den ålder då inkomstgrundad allmän pension tidigast kan tas ut (63 år även under 2025) men inte den ålder då garantipension tidigast kan betalas ut (66 år även under 2025).
Den ”ordinarie” arbetsförmågebedömningen ska tillämpas dag 15-90 och dag 91-180. Från och med dag 181 ska Försäkringskassan dock bedöma den försäkrades arbetsförmåga mot arbete hos arbetsgivaren eller annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade.
Den som har viss arbetsförmåga ska kunna fortsätta med sin anställning på deltid.
Syftet med regeländringen är att undvika att personer som närmar sig slutet av sin yrkesverksamma tid hänvisas till att ställa om till ett nytt arbete/yrke, något som inte nödvändigtvis ens är samhällsekonomiskt lönsamt. Det har dessutom visat sig att många i den situationen väljer att lämna arbetslivet genom ta ut hel inkomstgrundad ålderspension, med lägre pension som följd livet ut.
Ersättningsformen sjukpenning i särskilda fall har en egen arbetsförmågebedömning som skiljer sig från den som görs för sjukpenning på normal- eller fortsättningsnivå.
Arbetsförmågebedömningen inför beslutet om sjukpenning i särskilda fall görs, oavsett tidpunkt, enligt det sista steget i ”rehabiliteringskedjan”, alltså i förhållande till hela arbetsmarknaden.
