Vållandeprövning innebär att den skadade för att få viss ersättning från TFA-KL (till exempel för inkomstförlust) måste kunna visa att en arbetsgivare som har tecknat TFA-KL eller TFA varit vållande till arbetsskadan. Kravet på vållandeprövning infördes 1994 i villkorens paragraf 22a, som sedan dess förändrats ett antal gånger.
Sedan 2013, när vållandeprövningen avskaffades för alla arbetssjukdomar som visat sig efter den 1 januari det året, är det endast följande arbetsskador som kan vållandeprövas:
Olycksfall i arbetet som inträffat under tidsperioden 1 februari 1994 till och med 30 april 2001 kan vållandeprövas avseende rätten till full ersättning för inkomstförlust och kostnader. Förutsättningen är att skadan medförde arbetsoförmåga i minst 15 dagar eller ledde till medicinsk invaliditet.
Färdolycksfall som inträffat under tidsperioden 1 februari 1994 till och med 31 december 1998 kan vållandeprövas avseende rätten till full ersättning för inkomstförlust och kostnader. Från och med den 1 januari 1999 kan färdolycksfall inte vållandeprövas eftersom villkoren ändrades så att ersättning för inkomstförlust under sjukskrivningstid över huvud taget inte lämnas från TFAKL.
Arbetssjukdomar som visat sig under tidsperioden 1 februari 1994 till och med den 31 december 2012 kan vållandeprövas avseende rätten till full ersättning för inkomstförlust och kostnader. För visandedatum under tidsperioden 1 november 2003 till och med 31 december 2012 gällde vållandeprövning även ersättning för sveda och värk. Förutsättningen för att ett vållande ska prövas är att arbetssjuk domen är godkänd som arbetsskada av Afa Försäkring eller Försäkringskassan.
Bedömningen sker av en särskild nämnd – Vållandenämnden – utsedd av arbetsmarknadens parter. Nämnden består av domare från hovrätt och tingsrätt. Nämnden är ingen domstol utan avger ett utlåtande som skaderegleringen grundas på.
Om Vållandenämnden bedömer att arbetsgivaren har vållat arbetsskadan lämnar Afa Försäkring ersättning enligt ovan.
Anser den skadade att arbetsgivaren varit vållande till arbetsskadan ska detta anges i skadeanmälan till Afa Försäkring. Hur och varför behöver inte anges i anmälan.
När skaderegleraren får anmälan och ser att den skadade angett vållande sänder skaderegleraren – efter det att skadan har godkänts som en arbetsskada – en särskild blankett "Utredningsunderlag Vållande – arbetssjukdomar" alternativt "Utredningsunderlag Vållande –olycksfall" till den skadade.
Det är den skadade som ska skicka in de uppgifter som hon eller han vill åberopa som bevis. Som underlag för ifyllande av adekvata uppgifter har den skadade Afa Försäkrings särskilda blankett för aktuell vållandeprövning. Alla uppgifter som den skadade vill åberopa ska framgå av de inskickade handlingarna.
Den skadade bör därför så noggrant som möjligt beskriva i utredningsblanketten de förhållanden som orsakat sjukdomen till exempel arbetssättet, bristande skyddsutrustning, bristande ventilation och på vilket sätt arbetsgivaren varit försumlig. Det är också viktigt att redovisa hos vilka arbetsgivare och under vilka tidsperioder man varit utsatt för dessa förhållanden.
Vidare bör den skadade ange när arbetsgivaren första gången fick kännedom om att hon eller han hade besvär. Hänvisa gärna till Försäkringskassans utredning och ange vad det är som är viktigt i den. Förklara fackord och skicka gärna med foto, ritning, film eller liknande.
Blanketten ska därefter lämnas till arbetsmiljöombud/skyddsombud och arbetsgivare som ska lämna sina synpunkter på orsaken till arbetssjukdomen och på de uppgifter som lämnats av den skadade.
Samtliga ska ha undertecknat blanketten. Om någon annan har utrett arbetssjukdomen – som till exempel Arbetsmiljöverket, företagshälsovården eller arbetsmiljökommittén – bör en kopia av den utredningen bifogas utredningsblanketten som sänds till skaderegleraren.
När underlaget kommer in till Afa Försäkring sammanställs det och överlämnas till Vållandenämnden.
När underlaget kommer in till Vållandenämnden ser nämnden i första hand till vad som kan ha orsakat skadan, vilket arbetssätt som användes, vilka skyddsanordningar som fanns, om de fungerade eller inte, vilka instruktioner som gällde och så vidare. Först när Vållandenämnden vet detta kan den ta ställning till om arbetsgivaren vållat arbetssjukdomen eller olycksfallet av oaktsamhet.
Vållandenämnden genomför inga vittnesförhör utan allt måste finnas i utredningen. Till stöd för bedömning använder nämnden Arbetsmiljöverkets föreskrifter för den aktuella verksamheten.
Nämnden ställer det konkreta fallet mot föreskrifterna och ser om arbetsgivaren brustit i sina skyldigheter. Nämnden väger även in sådana faktorer som verksamhetens "relativa farlighet" såsom hög risk för skada och om arbetsgivaren känt till att andra anställda tidigare haft liknande besvär.
Slutsatsen kan bli att arbetsgivaren borde ha insett att besvär skulle kunna uppstå och därför borde ha vidtagit mer kraftfulla förebyggande åtgärder. Arbetsgivaren får i så fall anses ha vållat arbetssjukdomen av oaktsamhet.
Vållandenämnden har parternas uppdrag att bedöma om den skadade är berättigad till full ersättning för inkomstförlust och kostnader – i vissa fall även rätten till ersättning för sveda och värk – inte att "fälla" en arbetsgivare eller att döma någon straffrättsligt.
Det har klart framgått att vållandeutredningen är mycket bättre i de fall där facket, till exempel försäkringsinformatören, hjälpt den skadade med utredningen. Tyvärr är det relativt ofta så att det är magert med uppgifter från arbetsmiljöombudet/skyddsombudet i vållandeutredningen.
Arbetsmiljöombudet bör kunna tillföra utredningen uppgifter om till exempel att andra anställda haft liknande besvär tidigare, vilka förebyggande åtgärder som vidtagits eller inte, vilka regler och rutiner som gällde och så vidare. Arbetsmiljöombudet är även den som i regel deltagit vid arbetsmiljöronder och har tillgång till inspektionsprotokoll.
Observera att Vållandenämnden inte inhämtar kompletterande uppgifter. Nämnden gör sin bedömning enbart på grundval av de skriftliga uppgifterna som kommit in med vållandeutredningen. Det är den skadade som ska visa – det vill säga bevisa att arbetsgivaren varit vållande till arbetsskadan. Brister i utredningen är ofta till nackdel för den skadade.
Hittills har drygt 50 procent av alla prövade vållandeärenden bifallits.
Vållandenämnden kan till skillnad mot allmän domstol ta upp frågan på nytt om den skadade kommer in med nya uppgifter.
