Räddningen när allt såg mörkt ut

Trygg på jobbet, mars 2023.

Det är lugnt och stilla i det lilla torpet på Öland där Ulf Oscarsson bor sedan snart 20 år. Det här var hans och dåvarande sambons sommarstuga till en början, men eftersom de bodde allt mindre i lägenheten i Vetlanda valde de att bosätta sig i stugan permanent.

I dag bor Ulf ensam här med katterna och fåglarna som sina närmaste vänner. Hur knapert han än har det ser han till att de också får så de klarar sig. Men för två år sedan var det nära att han gick under. Pengarna räckte varken till fåglarna eller till honom själv. Då hade det gått cirka tio år sedan en bilolycka gjorde honom oförmögen att arbeta.

Ulf började jobba redan som barn

Ulf började arbeta tidigt i livet. Redan som barn tog han drängjobb på gårdar i närheten av hemmet på landsbygden kring Myresjö. Han var också skogshuggare i tonåren. Så småningom tog han lastbilskörkort och började köra både lastbil och buss. Han organiserade också nöjesresor med buss till konserter, teatrar och fotbollsmatcher. Med åren blev det ett större fokus på att köra lastbil runtom i Sverige och sedan även i Europa.

Den här dagen i mitten av sommaren 2010 lämnade han lastbilen i Växjö efter en veckas körning och begav sig hemåt till Öland i sin egen bil. Som vanligt köpte han en kaffe på den sista macken innan han kom ut på landsvägen, en väg som växlar mellan ett och två körfält i vardera riktningen.

– Jag kom över ett krön och såg en epatraktor i låg fart en bit framför. Jag bromsade in så kraftigt att kaffet välte ut. Samtidigt höll jag in till höger ifall det skulle komma någon bakom, så att den skulle kunna passera utanför mig. En reflex från alla år som förare.

Men då sa det bara ”pang”. Bilen bakom körde in i honom på vänstra bakre sidan i hög hastighet.

– Jag såg stjärnor, men klev ut ur bilen. Föraren som kört in i mig kom också ut. Vi var chockade båda två. Jag fick nog ett adrenalinpåslag. Vi skrev under försäkringspapper och sådant. Jag tänkte köra hem, men i Kalmar stannade jag eftersom jag hade så ont. Jag tog mig till akuten i stället.

Situationen blev ohållbar

Ulf blev undersökt och sedan hemskickad. Han tog sig hem för egen maskin, men varken han eller bilen var i gott skick. Bilen fick skrotas och Ulf kämpade hårt för att ta sig tillbaka till sitt tidigare liv.

– Den här tiden är som en dimma. Jag förstår inte hur jag orkade. Men jag ville inte släppa mitt arbete. Jag har alltid jobbat.

Ett stort antal värktabletter om dagen gjorde att han kunde fortsätta att köra. Men vissa dagar kunde det ta honom två timmar att flytta sig från sovhytten till sin plats bakom ratten. På julafton kastade han in handduken. Det här var ohållbart. Trafikolyckan hade gett Ulf en whiplash-skada, ett flertal diskbråck och en mängd olika åkommor kopplade till detta.

– Jag sjönk ner i ett svart hål med väldigt få ljuspunkter. Jag blev inte av med hälsoproblemen och det var mycket som inte fungerade kring vården, Försäkrings­kassan och min ekonomi.

Sjukdomstillståndet och problemen med att kunna klara sig själv gjorde honom allt mer beroende av sambon. Men det gjorde även situationen ohållbar för henne och relationen sprack.

– Vi är fortfarande kompisar och jag firade jul med henne. Jag kan förstå hennes beslut även om jag aldrig hade gjort så om situationen varit omvänd. Men det var miserabelt för henne, jag kunde ju inte ta hand om mig själv.