Mellanstadieläraren Pernilla Olsson föll på jobbet och fick ersättning från Afa Försäkring
Foto: Kristina Sahlén
Så fick läraren Pernilla hjälp efter olyckan på skolan
Oturen var framme en morgon när mellanstadieläraren Pernilla Olsson skulle skynda uppför en trappa. Hon ramlade och bröt armen vid handleden. Efter olyckan har hon fått ersättning från Afa Försäkring.
Det är eftermiddag på Södermalmsskolan i Stockholm och eleverna i årskurs 6 har gått hem för dagen. Pernilla Olsson är kvar i klassrummet och förbereder morgondagens lektioner. På höger handled bär hon ett silverarmband som hon fick av en avgångsklass, med barnens namn ingraverade.
– Det är världens finaste present och jag har det alltid på mig.
Det hade hon också den där tidiga morgonen i augusti 2024. Pernilla skulle bara skynda sig upp med papper till återvinningen i arbetsrummet, som ligger fyra trappsteg upp. Men på det sista trappsteget snubblade hon till och ramlade raklång på golvet.
– Jag kände ingenting, men jag såg att min arm såg ut att ha gått av. Mina snälla kollegor kom och hjälpte mig. De fick också lov att klippa upp silverarmbandet, vilket var lite känslomässigt smärtsamt. Skulle det gå att laga igen?
Mellanstadieläraren Pernilla Olsson med sitt armband
Skolsystern hjälpte Pernilla att sätta på en mitella och gav henne smärtstillande, sedan blev det en kort taxiresa till Rosenlunds närakut. Men när Pernilla satt där och väntade gick strömmen.
– En överläkare kom ut och ropade upp namnen på tre personer som skulle röntgas och sa att vi måste ta oss någon annanstans, för röntgenmaskinen fungerade inte. Så vi var tre som tog en taxi tillsammans till Nacka sjukhus.
Där fick Pernilla träffa en ortoped som skulle dra armen rätt, innan den gipsades.
– Jag talade om att jag inte gillar smärta och är en riktig räka när det kommer till saker som gör ont. De sa: "Vi ska kedja fast din axel i väggen för att dra det här rätt", vilket de också gjorde.
Det är inte så att jag väljer bort saker, men jag är mer försiktig.
Efter att armen hade gipsats fick Pernilla en remiss till Södersjukhuset.
– Jag tänkte att de ringer väl om några timmar, men dagarna gick. Jag var ju gipsad och hade inte ont så jag gick tillbaka till jobbet. Det fungerade hyfsat att jobba.
Veckan därefter fick hon äntligen komma till Södersjukhuset.
– Ortopeden där sa att jag kunde välja mellan att operera eller se hur det läkte ihop av sig själv. Jag har lärt mig att man alltid ska fråga: ”Vad hade du gjort?” i det läget. ”Jag hade opererat”, sa han, så då sa jag att jag ville det.
Men nu blev det ytterligare ett sjukhus, den här gången Södertälje, som hade kortare kö. Under operationen sattes spikar in i handleden, där flera småben var brutna.
– De var fantastiskt duktiga. Det lustiga var att när jag klev in på Södertälje sjukhus så hade de precis också haft strömavbrott. Så det har varit lite otursförföljt, säger Pernilla och skrattar.
En vecka efter operationen var hon tillbaka på jobbet.
– Efter att gipset togs bort fick jag gå på rehab i Liljeholmen och träffa en sjukgymnast, så jag fick tillbaka funktionen i handen ganska snabbt. Men man vänjer sig också att jag inte kan göra vissa saker, som att ta stöd med knogarna på den handen. Och jag kan ju inte göra armhävningar eller spela volleyboll, till exempel.
Hon har också blivit bättre på att använda vänsterhanden.
– Jag har trott att jag inte kan öppna burkar och mjölkpaket med vänster, men det är ju en träningssak. Nu går det hur bra som helst.
Så funkar Arbetsskadeförsäkring TFA
Vid olycksfall i arbetet, eller vid olyckor till eller från jobbet som beror på en kortvarig, ovanlig och oförutsedd händelse som fall, benbrott eller skärskador.
Den gäller också vid olyckor som sker vid hemarbete om de har samband med själva arbetet.
Vid arbetssjukdom som beror på något skadligt i arbetsmiljön under en läng re tid som påverkar hälsan. Exempelvis tungt arbete, buller eller farliga ämnen
Pernilla är också tacksam över att hon fått ersättningar från Afa Försäkring.
– Min chef anmälde in direkt efter olyckan och det har varit väldigt smidigt. Jag har fått ersättning för alla läkemedel, till och med duschplasten för gipset. Och även för förlorad arbetsinkomst. Sedan fick jag lite extra pengar för sveda och värk eftersom jag gick med gips så länge.
På handleden sitter åter silverarmbandet som kollegorna tvingades klippa sönder.
– Jag lämnade in den till en silversmed som kunde laga den. Och till och med armbandet fick jag ersättning för av Afa Försäkring.
Ungefär ett år efter olyckan fick Pernilla genomgå en invaliditetsmätning av handen. Arbetsförmågan bedömdes vara nedsatt med tre procent.
– Så då fick jag invaliditetsersättning för det, jättemycket pengar.
I dag är hon inte speciellt påverkad av den minskade funktionen i handen. Arbetslivet pågår ungefär som vanligt och på fritiden är Pernilla en aktiv Hammarbysupporter och arbetar ideellt med att göra matchprogram och årsböcker.
– Jag kan skriva och arbeta som förut. Ibland hugger det till lite, men jag går inte runt och tänker på det. Men jag hjälpte en kompis att flytta och då kände jag att jag inte har samma styrka.
– Ortopeden som jag träffade på mitt återbesök sa dock att jag hade fel om mig själv, jag är inte smärtkänslig, som jag trodde. Jag har tvärtom ganska hög smärttröskel.
Däremot har hon blivit mer riskmedveten.
– Det är inte så att jag väljer bort saker, men jag är mer försiktig. Jag klättrar till exempel inte upp på stolar för att hämta saker längre. Det var så jobbigt att vara sjukskriven att jag aktar mig mer nu.
Nu kan Pernilla återigen ägna sig åt sin yrkesroll fullt ut. Det är tydligt att hon älskar att vara mellanstadielärare.
– Jag älskar att dagarna går fort på det här jobbet, arbetet med eleverna blir aldrig tråkigt. Det kan vara svårt och jobbigt ibland, men aldrig tråkigt. Det är intellektuellt stimulerande och så blir man en del av många familjers liv, när man följer flera barn genom skolan.
Hon snurrar på silverarmbandet med de ingraverade namnen.
– Det här är en fin påminnelse om det.
Text: Karin Jansson
