Inga samband mellan stress och fetma

Stress kan påverka hälsan på flera olika sätt. Risken för hjärtinfarkt och stroke ökar till exempel om man utsätts för stress, har forskningen visat.

Både i samhällsdebatten i stort och bland forskare förs stress också ofta fram som en av flera förklaringar till fetma, som ju är ett allvarligt och växande problem i många länder. Man antar att det är stresshormonerna som påverkar kroppsvikten. Särskilt bukfetma förklaras många gånger med stress. Bukfetma, det vill säga stort midjemått, ökar kraftigt risken för bland annat diabetes.

Sambanden är mycket svaga

Men stressen tycks inte vara boven i dramat, konstaterade Annika Rosengren, professor och överläkare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, på ett seminarium på Afa För­säkring nyligen. Hon leder den svenska delen av en stor internationell studie om hjärt- och kärlsjukdomar. Resultaten som handlar om kopplingen mellan stress och fetma är de första som är klara.

De visar att sambanden mellan stress och fetma är mycket svaga. Mellan stress och just bukfetma fann forskarna inga samband alls.

Annika Rosengren blev själv förvånad. Hon har även fått en del klentrogna kommen­tarer från personer i omgivningen. ”Skulle inte det här ha med stress att göra?” kan de fråga och klappa sig på magen.

– Det finns en förväntan på att det ska finnas samband mellan stress och förekomst av fetma. Men nej, det tycks det inte göra, sa hon. Vi ser ingen koppling mellan stress och kroppsvikt.  

Kan ha mätt på fel sätt

Studien omfattar drygt 150 000 personer i 17 länder. Forskarna registrerade deltagarnas vikt, längd, midjemått och blodtryck. De fick svara på frågor om bland annat utbildning, livsstil, hälsa och upplevelse av stress och depression.

På gruppnivå ser det ut som att stress och fetma hänger ihop.

Länder med en stor andel feta i befolkningen, det vill säga personer som har ett BMI (body mass index) på över 30, har även en hög förekomst av stress. De största andelarna feta och stressade i studien fanns i Syd- och Nordamerika, Europa och Mellanöstern. Men när forskarna bröt ner siffrorna och tog hänsyn till andra faktorer som kan påverka resultaten, till exempel ålder, kön, fysisk aktivitet och region, så försvann sambandet mellan stress och fetma.

Eftersom studien är så stor kan man faktiskt avskriva stress som enskild förklaring till fetma, sammanfattade Annika Rosengren. Samtidigt kommer fortsatt forskning att ge mer kunskap, betonade hon

– Det kan ju vara så att vi mätte på fel sätt, det vet vi inte. Det kanske inte är fetma vi borde mäta, utan viktökning? Sista ordet är inte sagt.

Text: Margareta Edling