Nytt sätt att bedöma arbetsmiljörisker

Den psykosociala arbetsmiljön har länge handlat om krav, stöd och kontroll. Men att man mår dåligt på jobbet kan ha andra förklaringar. Ett forskningsprojekt som fått stöd från AFA Försäkring bedömer risker utifrån hur vi samtalar på jobbet.

Hittills har den så kallade krav/kontroll-modellen dominerat förklaringarna av hur psykosocial arbetsmiljö kan skapa ohälsa. Om kraven på jobbet är för höga – i kombination med att vi inte får stöd eller saknar inflytande över vår arbetssituation – blir vi stressade och så småningom sjuka.

Men vi kan må dåligt på jobbet ändå. Det finns arbetsplatser som har höga sjuktal utan att kraven är för höga och de som arbetar där har både stöd och kontroll.

– Det var det som gjorde mig intresserad av forskningsområdet från början: Det kan finnas höga sjuktal även på arbetsplatser där det är riktigt bra enligt krav/kontroll-modellen, säger Lisbeth Rydén, ansvarig forskare bakom projektet vid Centrum för tillämpad arbetslivsforskning och utvärdering på Malmö högskola.

– Det kan vara något som skaver och gör ont, men utan att man kan sätta ord på det. Jag har träffat på många människor i sådana situationer och det gjorde att jag började fundera på hur man kan formulera arbetsmiljörisker på ett nytt sätt.

En ny slags riskbedömning
Forskningsprojektet fokuserar på så kallade diskurser på arbetsplatsen, det vill säga vilka resonemang eller sätt att tänka som styr organiserandet på arbetet och som märks genom hur vi talar om organisationen, vårt jobb, dem vi arbetar med och så vidare. Ett antagande bakom forskningsprojektet är att vårt sätt att prata på jobbet bidrar till att skapa vår identitet, det vill säga hur vi ser på oss själva som människor. Det är ett nytt sätt att bedöma arbetsmiljörisker som fokuserar på språket.

Lisbeth Rydén har utvecklat detta nya sätt att göra riskbedömningar genom gruppdiskussioner ute på arbetsplatser. Arbetskamraterna i grupperna har fått prata om jobbet, sina arbetsuppgifter, organisationen med mera. Utifrån deras berättelser har hon tagit fram risker.

Berättelserna och riskanalyserna från arbetsgrupperna har sedan testats gentemot sakkunniga, verksamma och experter inom arbetsmiljöområdet – även det i form av gruppdiskussioner.

– De bekräftade att de risker som kan uppmärksammas med den diskursiva ansatsen är relevanta. De kände igen situationerna och förstod det riskfyllda, men hade inte tidigare haft ett språk för att uppmärksamma och formulera dem, säger Lisbeth Rydén.

Hon har också tagit fram en guide för bedömning av så kallade diskursiva arbetsmiljörisker. Första steget är att ta fram en berättelse om hur de anställda har det på sin arbetsplats. Den får man utifrån fokusgruppsamtal som dokumenteras. Sedan kan man peka på arbetsmiljörisker i den berättelsen. Några av de risker som uppmärksammats i projektet är: att inte räknas, att inte komma till tals och att inte kunna agera i enlighet med sitt kunnande.

– Det gemensamma för riskerna är att man blir någon man inte vill vara. Att man inte får ihop en berättelse om sig själv – en identitet – som man kan leva med, säger Lisbeth Rydén.

Vår identitet och självbild är starkt kopplade till hur vi mår. Tidigare forskning har visat att vi drabbas av oro, ångest och depression om vi inte har en sammanhängande bild av oss själva och vår omgivning. Den bilden av oss själva påverkas av de dagliga samtalen på jobbet. Organisation, identitet och välmående hänger därmed ihop, hävdar Lisbeth Rydén.

Blir en förbättrande åtgärd
När man gör riskanalyser utifrån berättelser om hur vi har det på jobbet kan man också hävda att man samtidigt gör en insats för arbetsplatsens psykosociala miljö. Själva riskbedömningen kan bli en förbättrande åtgärd.

– Bara att man hör vad man själv säger och hur man samtalar är en intervention. Vad är det som gör det värt att jobba här? Hur pratar vi om och till varandra? Hur ser vi på vårt arbete? säger Lisbeth Rydén.

En förhoppning med det snart avslutade projektet är att bredda diskussionen kring och synen på psykosocial arbetsmiljö och risker på jobbet. Att visa att den delen av arbetsmiljön handlar om betydligt mer än antal anställda, styrsystem, produktionssätt och liknande traditionella arbetsmiljöfaktorer.

I ett nästa steg ska en interventionsstudie genomföras för att pröva hur det nya sättet att bedöma risker kan integreras i det systematiska arbetsmiljöarbetet ute på arbetsplatser