Så tar vi upp nanopartiklar i kroppen

Vi omges allt mer av mycket små partiklar. Inte bara från avgaser och tobaksrök utan även på grund av den allt vanligare nanotekniken. Ett nytt forskningsprojekt undersöker riskerna med sådana partiklar och speciellt hur mycket av dem som vi tar upp i kroppen

De partiklar som det handlar om är mindre än 100 miljarddels meter (nanometer). När de förekommer i rök och avgaser kallas de ofta ultrafina partiklar. När de har tagits fram för sina speciella egenskaper och för att användas i läkemedel, kosmetika och andra produkter kallas de nanopartiklar.

Det är välkänt att rök och avgaser ökar dödligheten och orsakar olika sjukdomar. Till exempel bidrar förbränningspartiklar från motorer till åderförkalkning och död i hjärt-kärlsjukdomar. Risken verkar dessutom öka med mängden ultrafina partiklar i röken. Men ingen vet riktigt hur farligt det är med mycket små partiklar från luftföroreningar och tillverkade nanopartiklar.

– Undersökningar hittills har sett toxicitet för titaniumdioxid i solskyddsmedel och det finns hypoteser om att kolnanorör kan likna asbest. Egentligen vet man inte om det är så mycket farligare, men produktionen kommer att öka våldsamt, säger Magnus Svartengren, professor vid Uppsala universitet och ansvarig forskare bakom projektet.

Kan hitta riskgrupper
Det nya forskningsprojektet ska ta reda på hur mycket av partiklarna som går ut i våra kroppar efter vi andats in dem.

– Deras litenhet i diameter gör att mängden mätt som massa, det vill säga det sätt vi brukar mäta på, antyder liten dos. Men en sammantaget stor yta gör att de får relativt stor effekt, förklarar Magnus Svartengren.

Dessutom undersöker forskarna om det ser annorlunda ut hos olika människor. Det vill säga om genomsläppligheten från lungorna till blodet påverkas av exempelvis inflammationsprocesser hos rökare.

– En central tanke är att genomsläppligheten i mänsklig vävnad är av betydelse. För andra små partiklar och ämnen som insulin har passage över lunga påverkats mycket av sjukdom, som till exempel kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) eller lungfibros, men också av effekter från tobaksrök.

– Kanske är inflammation av betydelse och då kan vi hitta riskgrupper.

Tidigare studier av genomsläpplighet för sådana partiklar i lungorna har haft tekniska problem och dessutom korta mättider. Det har krävt delvis ny mätteknik.

Tagit fram ny teknik
Forskarna bakom projektet har vidareutvecklat en mätmetod som finns på sjukhus där mycket små kolpartiklar märks med ett svagt radioaktivt ämne och kan följas med så kallad gammakamera. De har förbättrat den metoden så att det går att se var partiklarna är under en längre tid, upp till flera månader efteråt. De har också utvecklat sätt att mäta mängden partiklar i blod och urin.

– Vi vill bidra med vår pusselbit för att förstå om effekten av luftföroreningar startar i lungan eller om det bara är en station på vägen. Vi kommer också att kunna svara på om exempelvis brandmän tar upp mer ultrafina partiklar eller nanopartiklar, säger Magnus Svartengren.