Minskade stick och skärskador inom vården

– Jag var så klantig. Det var den mänskliga faktorn.Så låter det ofta när vårdanställda först svarar på frågan om varför de råkade ut för en stickskada i arbetet.– Vi vill se vad som låg bakom sådana svar, vad det var som ledde fram till en skada, säger forskaren Ann-Beth Antonsson, som har lett ett forskningsprojekt om hur man kan förebygga stick- och skärskador i vården och nu tar hon ett steg vidare för att utveckla och sprida material och metoder som minskar stick och skärskador inom hälso- och sjukvården.

Tillsammans med två forskarkollegor vid IVL Svenska Miljöinstitutet har hon genomfört ett projekt som startade sommaren 2010 och som nyligen avslutats. De har intervjuat cirka åttio stickskadade vårdanställda, spridda över landet, som kontaktades via landstingens infektionskliniker, som sätter in behandling efter en stick- eller skärskada och undersöker om de som varit i kontakt med blod blivit smittade. Men för forskarna spelade det ingen roll om de intervjuade smittats eller ej.

– Vi var ute efter att hitta sätt att hindra att skadorna uppkommer och där har alla skadade mycket information om vad som hände före olyckan, oavsett om de smittats eller ej. Alla drabbade har ju också riskerat blodsmitta. Man kan säga att vi höll på med en kvalificerad olycksfallsutredning, där vi ville hitta mönster, se likheter och dra slutsatser. Och vår studie visade att det handlade om många olika faktorer som bidrog till olyckorna, säger Ann-Beth Antonsson.

En faktor är vid vård i hemmet, där patienter som är diabetiker har egna sprutor och där personalen ska hjälpa till med insulininjektioner. Flera av de granskade olyckorna inträffade i sådana situationer och berodde bland annat på bristande tillgång till avfallsbehållare vilket ledde till riskabel hantering av använda sprutor. Flera av dessa men även av andra stickolyckor hade kunnat undvikas om sprutorna varit stickskyddade. Sådana konkreta detaljer är fascinerande och det är ofta de som blir utgångspunkter för åtgärder.

– Våra intervjuer visar också att rutinerna för att lära av olyckor och vidta åtgärder som hindrar liknande olyckor inte fungerar tillräckligt bra. Det här är något som vi kan se i många branscher och på många arbetsplatser. Problem kan också leva kvar för att man inte hittar bra lösningar, och finns det bra lösningar så är spridningen av dem inte särskilt effektiv. Man kan också uttrycka det som att organisationerna tillåter att man arbetar på fel sätt. Därför är det viktigt inför projektets andra etapp att hitta sätt att stödja organisationen, både chefer och anställda, i deras arbete med att minska riskerna för stick- och skärskador.

Intervjuer visar också vilka insatser som prioriteras. Rutinerna för att hantera inträffade stick- och skärskador verkar fungera bra. Dessa rutiner är lätttillgängliga på de flesta landstings webbplatser och beskriver hur den drabbade ska få hjälp och stöd. Förbudet mot att recappa (sätta tillbaka skyddshylsan på kanylen), som är en åtgärd som ska förebygga skador finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2012:7 och Vårdhandboken känner inte alla till och informationen om detta är inte lika lättillgänglig. Flera av olyckorna inträffade just vid recapping.

Forskarnas kartläggning av orsaker till stick- och skärskador och vad man kan göra för att minska skadorna ligger till grund för det nya projektet. Underlag för utbildning av anställda i sticksäkert arbete ska tas fram men också underlag för chefer på olika nivåer inom kommuner och landsting för att underlätta deras arbete med att minska stick- och skärskador. AFA Försäkring stödjer utvecklingsarbetet med 1,9 miljoner kronor.

Rapporten från projektet: Stick- och skärskador inom hälso- och sjukvården - Förebyggande insatser för skador och smitta på grund av vassa instrument