Sjukdomar i muskler och skelett vanligare hos kvinnor

Kvinnor har högre risk än män att bli långtidssjukskrivna för sjukdomar i muskler och skelett, visar en ny rapport från AFA Försäkring. Bland de sjukskrivna med sådana diagnoser finns till exempel en stor andel undersköterskor och vårdbiträden.

Muskel- och skelettsjukdomar är en vanlig orsak till sjukskrivning. Det kan handla om värk i ryggen, reumatism eller smärtor i muskler och senor. "Besvär i rörelseapparaten" kallas det med ett annat uttryck. Muskel- och skelettbesvär är totalt sett den vanligaste orsaken till sjukskrivning i de grupper som den kollektivavtalade sjukförsäkringen omfattar. Det gäller privatanställda arbetare (AGS) och alla kommun- och landstingsanställda (AGS-KL).

Rapporten handlar om långvariga sjukskrivingar (över 90 dagar) på grund av muskel- och skelettrelaterade diagnoser 2005-2014. De jämförs med psykiska diagnoser, som är den vanligaste sjukskrivningsorsaken på arbetsmarknaden i stort.

Ungefär en tredjedel av alla nya sjukfall de senaste tio åren har berott på muskel- eller skelettdiagnoser, enligt rapporten. Sedan 2009, då den så kallade rehabiliteringskedjan infördes, ökar de psykiska diagnoserna, särskilt i kommuner och landsting.

–I kommuner och landsting har psykiska diagnoser gått om de muskuloskeletala, för både kvinnor och män, sa Anna Weigelt, analytiker, då hon presenterade rapporten på ett AFA-seminarium.

Risken (antal fall per 1 000 sysselsatta) att bli långvarigt sjukskriven på grund av muskel- eller skelettsjukdom minskade fram till 2009. Därefter har risken ökat lite varje år, även om den fortfarande är lägre än 2005.

I kommuner och landsting, där majoriteten av de anställda är kvinnor, är risken att bli långvarigt sjukskriven högre än bland privatanställda arbetare. Både kvinnor och män har större risk att bli sjukskrivna på grund av psykiska sjukdomar än på grund av muskuloskeletala.

I privat sektor ökar risken för psykiska sjukskrivningar mer än risken för muskelrelaterade. 

Kvinnliga byggnadsträarbetare har den högsta risken att bli sjukskrivna på grund av en muskuloskeletal diagnos – mer än dubbelt så hög som män i samma yrke. Kvinnor i textil-, skinn- och läderindustri och i vad som i statistiken kallas "övrigt industriellt arbete" ligger också högt, liksom städare.

För de stora yrkesgrupperna undersköterskor, vårdbiträden, personliga assistenter, barnskötare och fritidsledare är risken en bit över genomsnittet. Av alla kvinnor som är långtidssjukskrivna för muskel- eller skelettbesvär finns 45 procent i de här yrkena.

För män är till exempel byggnadsmålare, övrigt industriellt arbete, livsmedelsarbetare och städare riskfyllda yrken. Även i textil- och metallindustri är risken högre än snittet.

– Kvinnor har högre risk än män i alla yrkesgrupper, sa Anna Weigelt. Hon poängterade samtidigt att rapporten inte säger något det eventuella sambandet mellan arbete och sjukskrivning. Den frågan behöver inte prövas för att man ska få ersättning från försäkringen. 

Ryggsjukdomar är den vanligaste diagnosen för både kvinnor och män. Den används i omkring fyra fall av tio. Därefter kommer ledsjukdomar, till exempel reumatism, följt av sjukdomar i mjukvävnader, där bland annat fibromyalgi ingår. Det är en diagnos som kvinnor får oftare än män.

– Kvinnor verkar få mer av otydliga "slaskdiagnoser", där besvär som inte klassificeras på andra ställen hamnar, sa Anna Weigelt. Varför det är så behöver man forska mer på.

Det behövs också forskning som belyser vilken betydelse det kan ha att män och kvinnor ofta har olika arbetsuppgifter, även inom samma yrke. Det är dessutom viktigt att kartlägga vilka möjligheter som finns att arbeta kvar i olika yrken, trots muskel- eller skelettbesvär, menade Michel Normark, analyschef på AFA Försäkring.

– Allt annat lika mår man bättre om man har ett jobb än om man inte har det.

Muskel- och skelettsjukdomar är en vanlig orsak till sjukskrivning. Det kan handla om värk i ryggen, reumatism eller smärtor i muskler och senor. "Besvär i rörelseapparaten" kallas det med ett annat uttryck. Muskel- och skelettbesvär är totalt sett den vanligaste orsaken till sjukskrivning i de grupper som den kollektivavtalade sjukförsäkringen omfattar. Det gäller privatanställda arbetare (AGS) och alla kommun- och landstingsanställda (AGS-KL).

Rapporten handlar om långvariga sjukskrivingar (över 90 dagar) på grund av muskel- och skelettrelaterade diagnoser 2005-2014. De jämförs med psykiska diagnoser, som är den vanligaste sjukskrivningsorsaken på arbetsmarknaden i stort.

Ungefär en tredjedel av alla nya sjukfall de senaste tio åren har berott på muskel- eller skelettdiagnoser, enligt rapporten. Sedan 2009, då den så kallade rehabiliteringskedjan infördes, ökar de psykiska diagnoserna, särskilt i kommuner och landsting.

–I kommuner och landsting har psykiska diagnoser gått om de muskuloskeletala, för både kvinnor och män, sa Anna Weigelt, analytiker, då hon presenterade rapporten på ett AFA-seminarium.

Risken (antal fall per 1 000 sysselsatta) att bli långvarigt sjukskriven på grund av muskel- eller skelettsjukdom minskade fram till 2009. Därefter har risken ökat lite varje år, även om den fortfarande är lägre än 2005.

I kommuner och landsting, där majoriteten av de anställda är kvinnor, är risken att bli långvarigt sjukskriven högre än bland privatanställda arbetare. Både kvinnor och män har större risk att bli sjukskrivna på grund av psykiska sjukdomar än på grund av muskuloskeletala.

I privat sektor ökar risken för psykiska sjukskrivningar mer än risken för muskelrelaterade. 

Kvinnliga byggnadsträarbetare har den högsta risken att bli sjukskrivna på grund av en muskuloskeletal diagnos – mer än dubbelt så hög som män i samma yrke. Kvinnor i textil-, skinn- och läderindustri och i vad som i statistiken kallas "övrigt industriellt arbete" ligger också högt, liksom städare.

För de stora yrkesgrupperna undersköterskor, vårdbiträden, personliga assistenter, barnskötare och fritidsledare är risken en bit över genomsnittet. Av alla kvinnor som är långtidssjukskrivna för muskel- eller skelettbesvär finns 45 procent i de här yrkena.

För män är till exempel byggnadsmålare, övrigt industriellt arbete, livsmedelsarbetare och städare riskfyllda yrken. Även i textil- och metallindustri är risken högre än snittet.

– Kvinnor har högre risk än män i alla yrkesgrupper, sa Anna Weigelt. Hon poängterade samtidigt att rapporten inte säger något det eventuella sambandet mellan arbete och sjukskrivning. Den frågan behöver inte prövas för att man ska få ersättning från försäkringen. 

Ryggsjukdomar är den vanligaste diagnosen för både kvinnor och män. Den används i omkring fyra fall av tio. Därefter kommer ledsjukdomar, till exempel reumatism, följt av sjukdomar i mjukvävnader, där bland annat fibromyalgi ingår. Det är en diagnos som kvinnor får oftare än män.

– Kvinnor verkar få mer av otydliga "slaskdiagnoser", där besvär som inte klassificeras på andra ställen hamnar, sa Anna Weigelt. Varför det är så behöver man forska mer på.

Det behövs också forskning som belyser vilken betydelse det kan ha att män och kvinnor ofta har olika arbetsuppgifter, även inom samma yrke. Det är dessutom viktigt att kartlägga vilka möjligheter som finns att arbeta kvar i olika yrken, trots muskel- eller skelettbesvär, menade Michel Normark, analyschef på AFA Försäkring.


Text: Margareta Edling

Läs rapporten