Lena är tacksam efter decennier av sjukersättning

En sen eftermiddag i slutet av förra året kom ett telefonsamtal till Afa Försäkrings kundtjänst. Skaderegleraren Linn von Köhler lyfte luren och i andra änden fanns Lena Junholm. Samtalet var kort, men gjorde ett djupt intryck.

Lena Junholm, som snart skulle fylla 66 år, ville ringa och tacka för ”den här tiden”. Eftersom gränsen för att få månadsersättning från sjuk­försäkringen AGS går vid 66 år hade hon just fått sin sista utbetalning på 2 500 kronor.

På ett eller annat sätt har Lena Junholm funnits i Afa Försäkrings system sedan tidigt 90-tal. Hon ville bara berätta hur betydelse­fullt det varit för henne att få en ersättning varje månad under sin långa, långa sjukdomstid. Skaderegleraren Linn fick gåshud när hon hörde Lenas berättelse. Det här är ju själva kärnan i uppdraget.

Att möta familjer ökade intresset för människor

Men vi tar det från början. Allt började bra för Lena i yrkeslivet. I 20-årsåldern tog hon jobb som hemvårdare, ett yrke som inte finns längre. Det gick ut på att ta hand om barn i hemmet när föräldrarna blev sjuka. Att få möta familjer i deras hemmiljö ökade hennes intresse för människor. Även om vissa upp­gifter stressade henne på jobbet – som att baka bullar tillsammans med fem busiga barn – var hon bekväm i relationen till familjerna. Det förde henne i riktning mot socionomutbildningen som hon valde att söka till efter några år.

– Efter studierna jobbade jag som socialsekreterare. Men så fick jag jobb som sjukhuskurator i Göteborg och flyttade hit. Jag flyttade till havet och träffade min man.

De svåra samtalen har aldrig varit skrämmande för Lena. Hon kände sig trygg i att möta människor i sorg. Kanske var hennes kristna tro en bra följeslagare i det arbetet, kanske har hon helt enkelt en personlighet och en inställning som gör att människor kan öppna sig för henne. Eller så är det en kombination.

– Sorgebearbetning var en viktig del av mitt arbete under många år. Jag arbetade på barnkliniken med bland annat ett hjärtprojekt och träffade många familjer i sorg.

Svår sjukdom på jobbet, men själv hade Lena alltid varit kärnfrisk. Men några år efter 30 tappade hon plötsligt all sin kraft och energi.

– Jag blev bräcklig och läkarna förstod inte vad som var felet. Det visade sig att jag hade extrem brist på vitamin B12. De trodde att provet visade fel och mätte igen. Då var mina värden ännu lägre.

Tillvaron sattes i gungning, både bokstavligt och bildligt. Lena kände sig sjösjuk och hade yrsel, och naturligtvis blev hon skräckslagen. Hon blev också sjukskriven.

Sedan dess har hon aldrig kunnat arbeta fullt ut, men under några perioder har hon arbetat deltid. Tills hon i 50-årsåldern fick så kallad obegränsad sjukersättning, det som förr kallades förtidspension.

– Det visade sig handla om en neurologisk sjukdom som fler i släkten har.

Det var många saker i livet som påverkades av sjukdomen. Inte minst yrkesidentiteten. Som det ofta är när man träffar personer man inte känner kommer samtalet in på arbetet.

– Det har varit en sorg för mig som jag har tampats med. Vissa dagar har varit tuffare än andra. Men jag är ändå tacksam över det liv jag levt. Jag har kunnat hitta mening i att möta människor även om jag inte har gjort det i rollen som kurator.

Lenas hem har varit öppet för vänner till hennes två barn och för bekanta. Ett pågående samtal har ägt rum mellan Lena och olika personer som i perioder haft behov av någon att prata med. I mån av ork, naturligtvis, för ibland har Lena inte haft kraft nog.

– Jag följer dem en bit på vägen tills de flyger vidare. När någon har tid att lyssna, som jag har haft, sprider det sig på något sätt. I praktiken har det ofta varit så att jag har legat i den ena soffan och personen i fråga i den andra.

Lena har skrivit en bok om sina möten med människor

Så småningom kunde Lena också göra verklighet av en dröm om att teckna ner några livsberättelser från människor hon mött. För några år sedan släppte hon boken ”Det är på riktigt”.

Lena har också blivit inbjuden som föreläsare till olika församlingar och andra verksamheter. Sjukdomen hon lever med har också påverkat familjens ekonomi. På många sätt upplever Lena att samhällets trygghetssystem har fungerat för henne. Hon blev sjuk i en tid när det fortfarande gick att få permanent sjukersättning från Försäkrings­kassan, något som hon också fick i 50-årsåldern. Den motsvarar 64 procent av lönen och därmed blir livet lite mer spartanskt.

Sjukersättning i kombination med att hon arbetade inom Region Västra Götaland som har kollektiv­avtal förde med sig att Lena också var försäkrad via Afa För­säkring, bland annat mot långvarig sjukdom.

– Ju mindre man har, desto mer tacksam blir man för det man får. Det är därför den ersättning jag har fått varje månad från Afa För­säkring har varit så värdefull för mig. Den har verkligen underlättat för mig när den kommit i slutet av månaden.

Vilket för oss fram till det där samtalet som ägde rum i slutet av året, inför 66-årsdagen.

– Jag har många gånger tänkt att jag vill tacka för den hjälp jag fått. Det är en påfrestning att bli sjuk, då är det ekonomiska stödet från försäkringen verkligen just ett stöd. Det var helt enkelt dags att tacka för den här tiden.

Text: Per Cornell
Foto: Nathalie Greppi

Det här är en artikel från Afa Försäkrings tidning Trygg på jobbet, mars 2024. Läs fler artiklar och nummer och ta reda på hur du kan prenumerera digitalt på tidningen kostnadsfritt.