Foto: Albin Händig
Caroline skadades av bångstyrig unghäst
När Caroline Wickström skötte om en av unghästarna på ridskolan åkte hon på en rejäl tackling. – Jag kände direkt att något knakade till i knät, säger hon.
Det är full aktivitet på Sundby Ridskola i Huddinge denna förmiddag – trots att det är många timmar kvar tills dagens första lektioner börjar. Den dagliga skötseln av hästarna är tidskrävande och sköts av de anställda. Men Sundby Ridskola innehåller också en avelsverksamhet som är väldigt viktig för verksamheten.
– Det är inte lätt att få tag i bra lektionsponnyer. Så min chef började med avel för många år sedan. Det är jag som rider in och utbildar våra hästar så att de sedan ska kunna lära barnen att rida, säger Caroline Wickström, som också är biträdande ridskolechef.
Först går hästarna på bete på en gård i Småland i tre år och växer till sig. Därefter hamnar de under Carolines vingar för att utbildas och ridas in. Alla hästar är olika, men de flesta kan börja användas lite grann för lektioner i femårsåldern. Men utbildningen fortsätter i flera år till innan hästarna är helt redo för att fungera i en ridskolemiljö, där de hanteras av många olika människor varje dag.
– Till att börja med måste de vara trygga och snälla. Men de måste också lära sig alla olika moment och rörelser som eleverna sedan ska gå igenom. Jag skulle säga att de brukar bli riktigt bra lektionsponnyer när de är runt nio år.
Caroline Wickström och Giacomo i stallet
När hästarna kommer tillbaka från grönbetet i Småland är de otränade och ovana vid den hantering som sker på en ridskola. De kan vara lite bångstyriga och oförutsägbara i sina reaktioner på olika saker. Säkerheten är väldigt viktig på ridskolan, men det är svårt att helt ta bort riskerna med att arbeta med stora djur. Saker kan hända, även om det är mycket ovanligt på Sundby.
En morgon i början av augusti när Caroline skulle kratsa hovarna på unghästen Embello märkte hon att han inte var helt medgörlig. Med facit i hand kunde hon ha tagit ett steg tillbaka. Men uppfostran och utbildning av hästarna handlar också om att pusha dem framåt. Så hon gav inte med sig utan höll kvar hans framhov för att kratsa den.
– Han blev bångstyrig och jag åkte på en rejäl tackling från hans bog och for in i väggen intill mig. Jag kände direkt att något knakade till i knät. Det ilade till på något sätt. Det var inte alls skönt att stödja på foten, det kändes instabilt.
Jag är väl inte den som känner efter i onödan. Jag tänkte att det nog skulle gå över.
Caroline haltade ut från spiltan. Hon bestämde sig för att stanna kvar på jobbet – det var ju massor som behövde göras. Men hon kände instinktivt att hon inte skulle rida mer den dagen.
– Jag är väl inte den som känner efter i onödan. Jag tänkte att det nog skulle gå över.
Men det gjorde det inte. Caroline åkte hem och gick och la sig med benet högt. När hon vaknade kändes det inte alls bra i knät som nu hade börjat att svullna. Hon åkte till akuten och blev så småningom röntgad. Inget var brutet men läkaren anade oråd och skickade vidare Caroline till en ortoped på Sophiahemmet, samt sjukskrev henne en vecka. Efter magnetröntgen visade det sig att korsbandet i höger knä var helt avslitet.
– Jag blev sjukskriven på 100 procent, men jag kände att jag ville jobba så mycket jag kunde. Det blev 25 procent jobb, mest med administrativa uppgifter. Det hade inte varit bra för mig att sitta hemma hela dagarna. Nu åkte jag hit varje morgon och hängde kvar över lunchen för det sociala. Att jobba med hästar är mer än ett jobb för mig, det är en livsstil.
Under den här perioden blev det också fullt fokus på rehab och sjukgymnastik för Caroline. Korsbandsskadan var relativt okomplicerad – inget annat i knät var skadat. Det betydde att hon fick snabba resultat i sin återhämtning. En korsbandsskada kan opereras, men det förlänger konvalescensen. Caroline har valt att ge rehab och träning några månader till för att förhoppningsvis bli tillräckligt återställd utan att behöva operera knät.
Efter skadan fick hon fint stöd från sin chef, som såg till att informera henne om att hon var försäkrad genom sin anställning och borde kontakta Afa Försäkring. Han låg på ett par gånger tills Caroline anmälde sin arbetsskada och så småningom även sin sjukskrivning.
– Först fick jag ersättning för akutbesöket och kostnaden för sjukgymnast upp till högkostnadsskyddet. Det tog lite längre tid innan jag fick sjukersättning men det berodde på att Försäkringskassan först behövde fatta beslut.
Sjukskrivningen varade i tre månader och sammanlagt fick Caroline cirka 29.000 kronor i ersättning från Afa Försäkring – pengar hon inte alls hade räknat med.
Så funkar Arbetsskadeförsäkring TFA
Gäller vid olyckor i arbetet eller vid olyckor på väg till eller från jobbet som beror på en kortvarig, ovanlig och oförutsedd händelse som fall, benbrott eller skärsår.
Den gäller också vid hemarbete om det har samband med själva arbetet.
Vid arbetssjukdom som beror på något skadligt i arbetsmiljön under en längre tid som påverkar hälsan. Exempelvis tungt arbete, buller eller farliga ämnen.
– Nu när jag har lärt mig lite mer om det här har jag tipsat en kompis, som också fick ersättning. Hennes chef kände inte till att hon var försäkrad.
Efter tre månader var Caroline tillbaka i tjänst fullt ut igen för att tampas med unghästarna och deras utbildning. Händelsen har inte satt några djupare spår hos henne förutom att knät fortfarande är lite känsligt och att hon kan bli trött i det.
Ett år efter arbetsolyckan kommer hon att ha en avstämning med Afa Försäkring för att göra en bedömning av om skadan har skapat någon form av kvarstående problem. Om så är fallet är hon försäkrad även för det.
Den här dagen blir det en ridtur med en av hennes favorithästar – den välvuxne hingsten Giacomo som hon också tävlar i dressyr med. Embello är redan ute i en av hagarna på bete.
– Han har fortfarande mycket egen vilja. Men jag har inte gett upp. Man får också tänka på att alla hästar inte är lämpade för alla slags lektioner.
Text: Per Cornell
