Samverkan är nyckeln vid stora kriser

Pandemier, extrema väderhändelser och avbrutna leverantörskedjor är några möjliga kriser som kan få stor påverkan på företag och organisationer. I en studie vid Linköpings universitet i samverkan med RISE, som utmynnat i en guide för partssamverkan, har forskarna intervjuat företrädare för branschorganisationer, industriföretag och offentlig sektor om hur de agerade under pandemin. Resultaten visar att de organisationer som redan hade en krisorganisation och samarbeten på plats var bättre rustade för att klara av omställningen.

– Ett exempel var Mjölby kommun. De hade en väl etablerad krisorganisation så man gick upp i stabsläge väldigt tidigt. De olika förvaltningarna kunde hjälpas åt på ett väldigt tydligt sätt genom att dela resurser för att stärka upp verksamheten, säger Mattias Elg, professor vid institutionen för ekonomisk och industriell utveckling vid Linköpings universitet.

Ojämnt fördelad sårbarhet

En del industriföretag kunde också snabbt ändra sin produktion och börja tillverka till exempel munskydd eller handsprit. Men alla har inte möjlighet att ställa om. Många verksamheter är dessutom bundna vid sina arbetsplatser, som vården och handeln, vilket försvårar hybridarbete. Det visar att sårbarheten under en pandemi är ojämnt fördelad och i hög grad beror på arbetsform och möjlighet till anpassning, menar Mattias Elg.

– Det tidsmässiga, det rumsliga och möjligheten att göra någonting annat är tre viktiga komponenter för att kunna ställa om, säger han.

Snabb kommunikation, öppna kanaler och upparbetade nätverk var också viktiga förutsättningar för att kunna hantera pandemikrisen.