Ökade krav på socialsekreterare - men teamkänslan får många att stanna

– Antalet långa sjukfall ökar i kontaktyrken inom kommuner och landsting. Psykiska diagnoser är det som driver ökningen för socialsekreterare och kuratorer, sa Anna Weigelt, analyschef på AFA För­säkring.

– Den vanligaste psykiska diagnosen för både kvinnor och män i den här yrkesgruppen är reaktion på svår stress, och den ökar. Näst vanligast och minskande är diagnosen depression. Tredje vanligast är diagnosen ångestsyndrom.

Statistik från AFA Försäkrings skadedatabas visar att 2014 var de långa sjukfallen bland socialsekreterare och kuratorer flest i åldersgruppen 36–45 år. Näst vanligast var långa sjukfall i åldersgruppen 46–55 år och strax därefter kom gruppen 26–35 år.

Försämrade arbetsvillkor och färre klientmöten

Pia Tham, forskare i socialt arbete vid Högskolan i Gävle, har följt upp en enkätstudie hon gjorde 2003 med socialsekreterare som arbetar med utredningar av barn och unga. Syftet med uppföljningen var att undersöka hur socialsekreterarnas arbetsvillkor har förändrats mellan 2003 och 2014.

– Två övergripande mönster framträdde tydligt. Det ena var att arbetsvillkoren har försämrats. Och det visade sig att villkoren har försämrats mest för socialsekreterare med kort yrkeserfarenhet, sa Pia Tham.

– Det andra mönstret var att arbetet har blivit mer specialiserat. Socialsekreterarna utreder mer och jobbar mindre med klientmöten.

Viktigt med teamkänsla och stabil arbetsledning

2003 svarade 309 socialsekreterare på Pia Thams enkät. Den uppföljande studien bestod av tre delstudier; en ny enkät som gav 349 svar, intervjuer med socialsekreterare som jobbat länge i samma arbetsgrupp och individuella intervjuer med 42 arbetsledare.

– När jag åkte ut till arbetsplatserna och intervjuade socialsekreterare ställde jag öppna frågor. Hur kommer det sig att man stannat kvar så länge i den här gruppen? Vad skiljer den här arbetsgruppen från andra grupper där det varit eller är mer turbulent? sa Pia Tham.

– På den första frågan svarade socialsekreterarna att det var teamkänslan som gjort att man stannat kvar i arbetsgruppen. Svaren på den andra frågan handlade ofta om arbetsledningen. Många beskrev det som avgörande för att vilja stanna att ledningen var stabil, intresserad av medarbetarnas hälsa och bra på att visa dem uppskattning för ett väl utfört arbete.

Tre frågor till Pia Tham om hennes uppföljande studie av socialsekreterares arbetsvillkor

Vad i den uppföljande studien överraskade dig?
– Något som förvånade mig var den stora förändringen i yrkesrollen. 2003 sa 84 procent av de 309 tillfrågade att de jobbade med råd och stöd, behandling och förebyggande arbete. Motsvarande siffra för 2014 var 25 procent, och många uppgav att de inte jobbade med att ge råd och stöd längre, säger Pia Tham.

– Det förvånade mig också att arbetsvillkoren hade försämrats så mycket. Och framför allt att de hade gjort det för de nyutexaminerade och för dem som jobbade i socialt utsatta områden. Det var tufft redan 2003 och det hade blivit ännu tuffare 2014.

Såg du någon positiv förändring i socialsekreterarnas arbetsvillkor?
– Ja, det jag kunde se var att i vissa kommuner och stadsdelar där det inte var lika tufft socialt, där hade man jobbat med organisationen och socialsekreterarna var mer nöjda med arbetsledningen 2014 än man var 2003.

– Vikten av ett bra klimat i organisationen var något som jag tog upp redan i rapporten av undersökningen 2003. Det jag såg då var att det organisatoriska klimatet var närmast avgörande för om socialsekreterarna var på väg att söka nytt arbete eller inte.

Hur kan rapporten komma till användning?
– Jag tänker att det är angeläget att förmedla det här med vikten av att satsa på organisationen och på en bra arbetsledning. Jag tänker också att socialsekreterarna är en viktig yrkesgrupp som har hand om barn och familjer som är socialt utsatta. Det är viktigt att det yrket fungerar så att personer som behöver stöd kan få den hjälp de har rätt till, säger Pia Tham.

Text och foto: Adam Fredholm