Samverkan vid återgång i arbete efter psykisk ohälsa

– Tidigare forskning visar att individinriktade insatser där man involverar arbetsgivaren minskar sjukskrivning, sa Elisabeth Björk Brämberg, filosofie doktor och forskare i arbetshälsa vid Karolinska Institutet i Stockholm.

– I Sveriges regioner har man infört en funktion som heter rehabiliteringskoordinator, vars uppgift är att ge stöd till individer som är eller riskerar att bli sjukskrivna. Det ligger också i koordinatorns uppdrag att medverka till samverkan mellan primärvården och arbetsgivare, Arbetsförmedlingen, Försäkrings­kassan och företagshälsovården.

Insatsen behöver vara tydligt formulerad och planeringen gemensam

Elisabeth Björk Brämberg har studerat samverkan som metod för att hjälpa personer med mild till måttlig psykisk ohälsa tillbaka i arbete. Studien har gjorts i tre regioner och med deltagare i åldern 25–65 som varit sjukskrivna för depression, ångest, stressreaktion eller utmattning.

– Våra resultat indikerar att samverkansinsatsen ofta var vagt formulerad och att planen för hur den skulle införas och tillämpas var oklar. Det här fick till följd att rehabiliteringskoordinatorn fick driva arbetet, vilket gjorde att koordinatorns kompetens och motivation blev avgörande för själva insatsen, sa Elisabeth Björk Brämberg.

– Vi såg att det skapade förutsättningar för den anställde att återgå i arbete om de samverkande aktörerna träffades och gjorde en gemensam planering av insatsen.

Inspelat webbinarium och sammanfattning av slutsatser

Det här seminariet var förinspelat. När det sändes via webben hade åhörarna möjlighet att ställa frågor via en chattfunktion. Seminariet går att se i efterhand. För den som vill ta del av forskningsprojektets slutsatser kommer här en kort sammanfattning.

– Vi har tre budskap att skicka med er utifrån resultaten i den här studien. Det första är att vi ser ett behov av en tydlig beskrivning av innehållet i samverkansinsatsen. Det är också viktigt att arbetsgivaren medverkar, sa Elisabeth Björk Brämberg.

– Det andra budskapet är att vi anser att man bör formulera kompetens- och kunskapskrav för rollen som rehabiliteringskoordinator. Idag skapar koordinatorerna olika innehåll i insatserna utifrån sina tidigare yrkeserfarenheter. Det tredje budskapet är att vi ser ett behov av tydliga urvalskriterier för vem som kan erbjudas samverkansinsatsen. I den nuvarande utformningen riskerar man att skapa en ojämlik tillgång till en insats som faktiskt kan innebära förbättrade möjligheter till förkortad sjukskrivning.