Exponering vid industriell tillverkning och hantering av nanomaterial - Ett växande problem

Sammanfattning

Den ökade användningen av nanoteknik och nanomaterial har medfört nya arbetsmiljörisker. Inte minst för anställda inom bygg, anläggning och tillverkning. Partiklarna kan bland annat orsaka inflammationer i kroppen. Det saknas säkra sätt att mäta och kontrollera hur mycket ultrafina partiklar man utsätts för, vilket skulle behövas i berörda branscher. Projektet har tagit fram en metod för att mäta nanoexponering som kan användas på arbetsplatser. Om man kan mäta exponeringen så kan man lättare förebygga hälsoskadlig exponering för nanopartiklar.

 

ProjektLedare Joakim Pagels
Organisation Lunds universitet
Ämnesområde Kemiska hälsorisker
Tidsperiod 2014-01-01 - 2017-07-01
Beviljat totalbelopp 3 598 000 kr
Diarienummer 130122

Syfte

Projektet skulle analysera exponeringen för ultrafina så kallade nanopartiklar på svenska arbetsplatser och testa en ny mätteknik för sådana partiklar. Syftet var att få kunskap om hur exponeringen för nanopartiklar ser ut inom arbetslivet och att ta fram en mätteknik för detta.

Genomförande

Forskarna har i en tidigare studie tagit fram en ny metod för mätning av nanopartiklar som tillämpats på bland annat kolnanorör. I den här studien vidareutvecklades den metoden. En ny teknik för metallpartiklar testades också av projektet. Förutom mättekniker utvärderade forskarna nya exponeringsmått för nanomaterial. Projektet tog prover på olika arbetsplatser och samlade in nanopartiklar för analys i labratorium. Forskarna genomförde både luftanalyser och analyser på personal som utsatts för nanopartiklar. Resultaten presenterades sedan för utvecklare av mätverktyg.

Resultat

Forskarna såg högre halter av nanopartiklar än det föreslagna så kallade hygieniska gränsvärdet vid en av de undersökta arbetsplatserna. Studien bekräftar att för olika nanopartiklar så är olika saker avgörande för skadligheten, exempelvis form på fibrerna, storlek och ytarea. Enkla personburna mätare underskattade riskerna, men andra mätmeroder visade sig mer tillförlitliga. Projektet ger kunskap om exponeringen för nanopartiklar på svenska arbetsplatser. Studien har också resulterat i nya mått för nanoexponering, vilket ger underlag för bättre kvalitet på riskbedömningar och mätningar. Det leder till ett säkrare arbete för dem som kommer i kontakt med nanomaterial. Resultaten sprids bland annat genom vetenskaplig publicering, konferenser och Läkarsällskapets riksstämma.