Implementering av internationellt etablerad metod för minskade kemiska risker på svenska arbetsplatser

Sammanfattning

Olika länder använder skilda beräkningsmodeller för riskbedömning av kemiska arbetsmiljörisker. Det svenska regelverket är visserligen starkt, men i praktiken är skyddet inte så bra hos oss. Särskilt i små och medelstora företag. Projektet undersökte andra länders erfarenheter av att införa nya modeller och regelverk inom kemiområdet. De översatte också en modell för riskbedömning som används i Holland och Finland till svenska och gjorde den tillgänglig på webben.

Projektledare Ing-Marie Andersson
Organisation Högskolan Dalarna
Ämnesområde Kemiska hälsorisker
Tidsperiod 2016-09-01 - 2018-09-30
Beviljat totalbelopp 1 958 000 kr
Diarienummer 160076

Syfte

Projektet skulle undersöka det arbete som gjorts med att förbättra bedömningen av kemiska arbetsmiljörisker i Holland och Finland. Målet var bättre svenska riskbedömningar. 

Genomförande

Modellen för riskbedömning som undersöktes och som används i Holland och Finland heter Stoffenmanager. Det är en webbplattform för riskanalyser som baseras på långvarigt internationellt forskningsarbete. Forskarna intervjuade personer som varit med om att införa riskbedömningsverktyget samt företrädare för bland andra arbetsmiljömyndigheter och arbetsmarknadens parter. Användare av systemet intervjuades också. De tog fram en svensk version av Stoffenmanager som testades vid några företag. Därefter tog forskargruppen fram ett förslag på hur Stoffenmanager kan införas i Sverige. Utbildningar i verktyget anordnades och förslaget diskuteras med insatta personer.

Resultat

Projektet ger kunskap som kan ligga till grund för ett införande av Stoffenmanager i Sverige. Den riskbedömningsmodellen kan ge bättre riskanalyser och därmed säkrare arbetsplatser. Projektet har tagit fram en svensk version av Stoffenmanager och gjort den tillgänglig via internet. Projektgruppen bedömer dock att Arbetsmiljöverket behöver tillämpa sina krav på riskbedömning tydligare om modellen ska bli använd i Sverige. Erfarenheterna från projektet sprids via olika aktörer, utbildningar, informationsmöten, en rapport och vetenskaplig publicering.