Kan härledda nolleffektnivåer komplettera svenska hygieniska gränsvärden för ämnen med bristande kunskapsunderlag?

Sammanfattning

Sammanfattning

Tack vare EU-lagstiftning tar industrin fram så kallade nolleffektnivåer för kemiska ämnen, DNEL, Derived No-Effect Level. Det är värden som påminner om så kallade hygieniska gränsvärden, men grundar sig bland annat på industrins egna undersökningar. Projektet undersökte hur de undersökningarna går till. Dessutom skulle forskarna ta reda på om och när sådana gränsvärden används i Sverige. Målet var att ta fram ett beslutsunderlag för att värdera och välja mellan olika nationella och internationella gränsvärden. Därmed kan riskbedömningen och kontrollen av kemiska ämnen i arbetslivet förbättras.

Projektledare Linda Schenk
Organisation Karolinska Institutet
Ämnesområde Kemiska hälsorisker
Tidsperiod 2017-01-01 - 2019-12-31
Beviljat totalbelopp 1 647 000 kr
Diarienummer 160032

Syfte

Projektet skulle undersöka hur företagens egna undersökningar som ligger till grund för nolleffektnivåer, DNEL, överensstämmer med akademiska studier. Det skulle också ta reda på om och när DNEL används i Sverige samt dess för- och nackdelar. Målet var att ta fram ett så kallat beslutsträd som kan användas för att utvärdera och välja rätt gränsvärden.

 

Genomförande

Projektet startade med en genomgång av kemiska ämnen, med och utan hygieniska gränsvärden. Målet var att utvärdera hur användbara industriella och företagsegna studier är för riskbedömning. Sedan intervjuades olika aktörer för att se om och hur DNEL används för riskbedömning på svenska arbetsplatser. En enkätstudie bland yrkeshygieniker och arbetsmiljöingenjörer i Nederländerna genomfördes också.

 

Resultat

DNEL täcker in fler ämnen än någon enskild lista på hygieniska gränsvärden. DNEL var däremot otillräckligt skyddande för vissa ämnen. De nederländska experternas syn på och användning av DNEL skilde sig stort. Var tredje svensk expert kan tänka sig att använda DNEL om det saknas ett hygieniskt gränsvärde för ett ämne. Projektet ger kunskap om hur nolleffektnivåer, DNEL, används av industrin och hur företagens egna studier påverkar dem. Projektet tog fram ett hjälpmedel för att välja gränsvärden som är anpassat till svenska förutsättningar. Ett sådant hjälpmedel är extra viktigt när Arbetsmiljöverket minskar sina insatser inom området. Resultaten sprids genom vetenskaplig publicering, konferenser och workshops.