Effektivitet i sjukvården - Hur kan den mätas?

Sammanfattning

Fler än var tredje långtidssjukskrivning har sin grund i väntan på en "second opinion", det vill säga, en annan specialists bedömning, diagnos eller behandling när patienter sökt vård i primärvården. Merkostnaden för denna väntan, enligt beräkningar från 2001, blir då enbart för den offentliga sjukförsäkringen 12 miljarder och mångdubbelt mer för samhället i stort i produktionsbortfall, blockerade vårdresurser samt onödigt lidande för individer. projektet undersöker vad väntetiderna beror på.

Projektledare Bo Mikaelsson
Organisation Uppsala universitet
Ämnesområde Hälsoekonomi
Tidsperiod 2001-09-01 - 2006-05-31
Beviljat totalbelopp 662 400 kr
Diarienummer S-22:01

Syfte

Projektets syften har varit att titta på hur långa väntetiderna är för patienter i kategorin oprioriterade "second opinion"-remisser och undersöka hur väntetiderna kan minskas. Hur får man ner antalet oprioriterade remisser? Finns det regionala skillnader? Ett övergripande syfte har varit att skapa ett beräkningsunderlag för  "rimlig väntetid" för patienter som väntar på en "second opinion" och särskilt för dem med oprioriterade remisser.

Genomförande

Ett slumpmässigt urval av patienter som remitterades under våren 1999 från primärvården till ortopedkliniken vid Mälarsjukhuset i Eskilstuna (MSE) identifierades. Under vårperioden remitterades 657 personer. Under våren 2001 avtalade Sörmlands läns landsting med en privat ortopedklinik, drygt tio mil bort, om att ta hand om en viss mängd patienter från ortopedkliniken vid MSE. Projektet valde ut 300 patienter som remitterats till ortopedin, varav 150 till den privata kliniken. Ur patientjournaler och Försäkringskassans statistik och uppgifter om rehabiliteringsinsatser hämtades data, som kompletterades med enkätstudier. De två grupperna jämfördes när det gäller väntetider och patienternas upplevelser.

Resultat

Studien har visat att väntetiderna hos den privata kliniken var kortare än hos landstinget (10 respektive 26 veckor). Patienterna själva upplevde fem veckor som rimligt. Hälften av patienterna utgjordes av kategorin med förtur, och fick i snitt vänta åtta veckor. Kategorin oprioriterade remisser fick räkna med dubbelt så lång väntetid. Merparten var inte sjukskrivna under remisstiden och bland de sjukskrivna angavs ortopediska besvär som orsak. Många av dessa patienter glöms bort och under de långa processerna försvåras återgång till arbete och ett normalt liv. Projektet har resulterat i några föreslagna åtgärder. Primärvården måste bli bättre på att instruera patienter om självläkningsmetoder som kan leda till spontanläkning av besvären under väntetiden. Dialogen mellan primärvårdsläkaren och specialisten kan bli bättre om primärvårdsläkaren gör noggrannare beskrivningar av besvär och diagnos till specialisten. Primärvården måste bli bättre på omhändertagande och minska antalet patienter som lämnas utan åtgärd med oprioriterad "second-opinion". Väntelistor måste fortlöpande ses över för att fånga upp patienter med kvarstående besvär. Läkarna bör också få utbildning i försäkringsmedicinska frågor för att förkorta sjukskrivningstiderna.