Utveckling av benplåster som ny behandlingsmetod vid fingerfrakturer

Brutna fingrar är en av de vanligaste arbetsskadorna och kräver ofta komplicerade operationer som inte sällan måste göras om. Marianne Arner, handkirurg och forskare på Södersjukhuset i Stockholm, har beviljats anslag för att vidareutveckla ett benplåster som kan bli en ny metod för behandling av fingerfrakturer.

Johanna von Kieseritzky, doktorand, och Marianne Arner, forskare, utvecklar tillsammans med KTH ett benplåster för fingerfrakturer.

– Inom handkirurgin använder man idag flera olika metoder för att operera frakturer i fingrar. Det är också ganska stor variation i hur bra resultaten blir, säger Marianne Arner.

– I vissa fall är benet i fingret så krossat i småbitar att man måste använda en liten metallplatta och skruvar för att hålla ihop det. Risken är stor vid en sådan plattfixation att mjukdelarna fastnar vid plattan, fingret blir stelt och så måste man operera patienten igen. Så det finns ett behov av att förbättra våra behandlingsmetoder.

Marianne Arner har tidigare forskat bland annat på handkirurgi för barn med missbildningar och med cerebral pares. Hon och doktoranden Johanna von Kieseritzky läste om ett plåster avsett för operation av skallben som forskare på Kungliga Tekniska Högskolan utvecklar och fick idén att pröva det på brutna fingrar. Nu samarbetar de med KTH för att utveckla benplåstret FRAP, Fibre Reinforced Adhesive Patch, så att det ska kunna användas även vid operation av fingerfrakturer.

Schematisk bild av benplåstret FRAP, Fibre Reinforced Adhesive Patch.

– Det geniala med benplåstret är att det har en förmåga att suga fast vid fuktiga ytor. Man penslar först på en så kallad primer, därefter ett lim och sedan lägger man på ett skikt med fiber för att få stadga. Slutligen belyser man det hela i 10–15 sekunder med UV-ljus och då stelnar det till ett hårt plåster som man kan fästa ihop benbitar med, säger Marianne Arner.

Hur ska ni gå tillväga för att utveckla benplåstret?
– Johanna von Kieseritzky jobbar tillsammans med en doktorand i kemi på KTH som provar olika sammansättningar av lim för att få plåstret så hållfast som möjligt. De har testat plåstret på ett ben från grisfötter som liknar människans fingerben i storlek. Resultaten visade att plåstret är nästan lika starkt som de metallplattor vi använder på fingrar, säger Marianne Arner.

– Under hösten har Johanna opererat benbrott på råttor och nu pågår försök för att se om plåstret är tillräckligt hållbart. Ska vi använda benplåstret på människor måste vi veta att det inte är farligt på något sätt. Därför har vi tillsammans med Sveriges tekniska forskningsinstitut i Göteborg gjort toxikologiska analyser som gör att vi nu kan se att plåstret inte är giftigt eller framkallar allergi.

Vad hoppas ni på av projektet?
– Vi vet ännu inte om benplåstret är tillräckligt starkt, det är det vår studie ska undersöka. De fortsatta resultaten från djurförsöken är avgörande för hur lång tid det kommer att ta innan vi kommer vidare. Vi hoppas ha en stabil produkt inom ett år och att vi då kan börja testa benplåstret för användning på människor.

Hur ska ni göra för att få ut benplåstret så att kirurger i landet kan börja använda det?
– Vi jobbar ju tillsammans med KTH och i deras del av projektet ingår att benplåstret ska kommersialiseras. De driver på för att plåstret snabbt ska komma ut i användning. Så när vi är klara med projektet ska KTH anordna workshops för kirurger där de ska få prova på att använda plåstret, säger Marianne Arner, och tillägger:

– Jag tror att det är viktigt med forskning som tänker i nya banor för att utveckla sjukvården. Det är inte all forskning som leder till någon förändring på kliniken, men jag tror ändå att man lär sig mycket på vägen. I det här fallet om benbrott, vad som fungerar, vad som inte fungerar och hur ben läker.

 

Text: Adam Fredholm

Fakta

Projekt:
Benplåster vid fingerfrakturer – utveckling av en ny behandlingsmetod.

Projektledare:
Marianne Arner, handkirurg och forskare på Södersjukhuset i Stockholm. Medsökande: Johanna von Kieseritzky, handkirurg och doktorand på Södersjukhuset.

Organisation:
Karolinska Institutet, Institutionen för klinisk forskning och utbildning på Södersjukhuset.

Projekttid:
2016-09-01–2017-08-31.

Finansiering:
275 000 kronor från AFA Försäkring och 200 000 från Vinnova.

Fakta: Benplåstret FRAP

  • Michael Malcoch, professor på Institutionen för polymerteknik vid Kungliga Tekniska Högskolan är upphovsman till benplåstret FRAP, Fibre Reinforced Adhesive Patch.
  • Plåstret var från början tänkt att användas av neurokirurger vid operation på skallbenet. I projektet ingår numera också att utveckla benplåstret för användning vid operation av fingerfrakturer.