Ny forskning om kroppskamerors påverkan på väktares arbetsmiljö

Utsatthet för hot och våld och kritik för övervåld har fått väktare och ordningsvakter att börja bära filmkamera. Cecilia Hansen Löfstrand, forskare vid Göteborgs universitet, ska studera vad det innebär för arbetsmiljön när medarbetare på två bevakningsföretag bär kamera i offentliga miljöer.

Cecilia Hansen Löfstrand är docent i sociologi på Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet. Hon har tidigare studerat bevakningsföretag som anlitas av den offentliga sektorn och sett att det kan vara ett utsatt arbete att övervaka allmänheten. Nu ska hon undersöka vilka för- och nackdelar det medför att väktare och ordningsvakter börjar bära kamera i tjänsten.

– Kroppskameror bärs på bröstet som en del av uniformen och det finns både positiva förväntningar och farhågor inför att börja använda dem. Bevakningsföretagen hoppas att det ska minska hoten och våldet som väktare och ordningsvakter utsätts för. Kamerorna kommer att kunna producera bevismaterial och det finns en förhoppning om att det kan leda till färre klagomål från allmänheten om övervåld och diskriminering, säger Cecilia Hansen Löfstrand.

– Samtidigt finns det forskning som pekar mot att kroppskameror kan påverka bärarens fysiska och psykiska hälsa negativt. Det skulle kunna vara så att kamerorna provocerar fram hot och våld från allmänheten. Och det skulle också kunna innebära att arbetstagaren upplever sig mer kontrollerad av arbetsledningen, men det vet vi inte mycket om. Den forskning som finns om kroppskameror har gjorts utanför Norden och handlat om hur poliser använder dem.

Intervjuer och kartläggning av policydokument

Cecilia Hansen Löfstrand och hennes projektmedarbetare Christel Backman, doktor i sociologi vid Göteborgs universitet, ska intervjua ett fyrtiotal anställda vid två av landets största bevakningsföretag.

– Fokus för intervjuerna ligger på anställda som bär kamera i offentliga miljöer och vi har valt tre typer av platser; en shoppinggalleria, en tågcentral och kollektivtrafiken, där biljettkontrollanter ska börja använda kameror. Vi ska även intervjua företagsledning och nyckelpersoner som har haft en roll i införandet av kroppsburna kameror, säger Cecilia Hansen Löfstrand.

– Det saknas lagstiftning och nationell policy för användningen av kroppskameror, de regleras alltså inte i kameraövervakningslagen. Vi ska därför se efter om det finns företagsinterna eller branschspecifika policydokument som ger riktlinjer för hur de här kroppsburna kamerorna ska användas.

Vad fick dig från början intresserad av bevakningsbranschen?
– Jag är intresserad över lag av social kontroll, exkludering och marginalisering och har tidigare till exempel studerat hemlöshet och brottsofferstödjande arbete. I mina tidigare studier av bevakningsbranschen följde jag med väktare, ordningsvakter och skyddsvakter ut i deras arbete och blev varse samspelet mellan dem och allmänheten. Nu när bevakningsbranschen börjat införa kroppsburna kameror tycker jag att det är väldigt intressant att kunna göra den här studien.

Vad hoppas du på av projektet?
– Vi tänker att vi i vetenskapligt syfte kan bidra till att bredda forskningsfältet om kroppsburna kameror. Det har ju som sagt inte gjorts någon forskning på bevakningsbranschens användning av kroppskameror och inte heller på vilka effekter kamerorna har på bärarnas arbetsmiljö, säger Cecilia Hansen Löfstrand.

– Vi hoppas också kunna bidra med riktlinjer för hur arbetet med kameror bör organiseras och hur filmmaterialet bör hanteras. Det vill vi göra utifrån perspektivet att säkerställa en bra arbetsmiljö för väktare och ordningsvakter som använder kroppskameror.


Text: Adam Fredholm
Foto: Göteborgs universitet

Projekt:
Bärbara kroppskameror: implikationer för väktares och ordningsvakters arbetsmiljö.

Projektledare:
Cecilia Hansen Löfstrand, docent i sociologi.

Organisation:
Göteborgs universitet.

Projekttid:
2019-04-01–2022-03-31.

Finansiering:
3 260 000 kronor från AFA Försäkring.